...för igår fick jag en rejäl spark på revbenen. Lite ont gjorde det allt, men framför allt så blev jag så förvånad över kraften och över att hen verkligen sparkade där.
Utöver revbenssparkar så bökas det på rätt bra från och till - och det känns så fruktansvärt bra. Att veta att hen finns där inne, att hjärtat fortfarande slår.
Snart dags för läkarbesök igen, får se vad som sägs idag. Sammandragningarna blir inte bättre i alla fall, de har ökat i antal och styrka och framför allt så har det börjat göra lite ont från och till.
Hoppas, hoppas, hoppas att tappen fortfarande inte är allt för påverkad!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar