Vecka 34

Kroppen: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.
Barnet: Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.
_________________________________________________________

Egna tankar

Det är riktigt svårt att förstå att jag redan gått in i vecka 34. Tiden bara försvinner och stundtals får jag panik och undrar hur tusan vi ska hinna förbereda allt. Tack och lov så är det mesta redan klart, vi måste bara skruva ihop spjälsängen och bädda den, köpa blöjor osv och färdigställa skötplatsen och så hämta vagnen. Allt det där ska vi nog fixa relativt snart, och bara tanken på att vi faktiskt ska göra det ger mig ro.

Har de senaste veckorna mått oförskämt bra, men nu börjar det faktiskt bli lite jobbigt. Jag känner mig tung, magen är rejält stor nu och kroppen säger ifrån och blir trött mycket lättare. Har även fått halsbränna, vilket inte alls är kul. Men jag tänker inte gnälla, för jag vet att allt det här hör till och att det är övergående. Det är bara slutspurten kvar nu, sen börjar vår nya resa som en liten familj. ♥