Balkongen har nyplanterade blommor och vartenda fönster i lägenheten är nytvättat, men inte fan har vi fått någon bebis. Inte ens en förvärk - min kropp är jäkligt snål måste jag säga.
Får panikångest när jag inser att det verkligen kan vara 3 veckor kvar innan vi får träffa Räkan, hur tusan orkar man? Jag är så fruktansvärt trött på att vara gravid nu, jag vill ha tillbaka min kropp! Kunna böja mig ner utan att magen är i vägen och gör ont, kunna krama Johan utan problem, slippa halsbränna och onda händer, få shoppa fina sommarklänningar... Men framför allt vill jag få se vem som vuxit i min mage i 9 månader, vem jag sedan augusti älskat villkorslöst och vem jag kommer gå genom eld och vatten för.
Jag vet att 3 veckor är en kort tid, men idag känns det som en omänskligt lång tid. Dag för dag nu, ibland kanske timme för timme. Förr eller senare är det ju dags, för jag kommer knappast platsa i Guinness Rekordbok som världens första kvinna som är evigt gravid. Är ju en liten tröst i alla fall.
Älskade barn, snälla kom ut nu! Mamma och pappa längtar efter dig. ♥
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar