Att vakna innan Johan, gå upp och bara sitta en stund alldeles ensam är rätt skönt. Bara njuta av att det är lördag och att jag har en hel dag framför mig. Sovit som en prinsessa större delen av natten, precis som vanligt.
Hur gärna jag än vill njuta och tycka att det här är perfekt - så tycker jag ändå att det fattas något. Ett litet pyre som ropar på uppmärksamhet, sömnlösa nätter och fulla bajsblöjor. Precis det längtar jag efter. Jag längtar efter att få känna smärtan från värkar, känna att nu jäklar händer det.
Kanske händer det idag, kanske inte. Förmodligen inte skulle nog jag säga. Men dagen har just börjat och vem vet, jag kan ju ha fel. Det händer ju inte ofta, men nån gång ska det väl ske. ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar