Long time

Jag erkänner, jag har varit totalt värdelös på att blogga.. Alldeles för mycket har hänt sen sist känner jag.

Vi är husägare, trots att vi inte vann budgivningen. Stella har skrattat för första gången och vi är lyckligare än nånsin♥

Bring it on

På torsdag eftermiddag är vi förhoppningsvis husägare (eller i alla fall segrare i budgivningen). ♥
Galet läskigt men så oerhört spännande, tänk att vi äntligen hittat ett hus vi vill ha. Något som vi kan se oss bo i, där Stella kan växa upp. Äntligen.

För 7 veckor sedan

För 7 veckor sedan trodde jag att jag skulle dö en smula. För 7 veckor sedan var lustgasen, akupunkturnålarna och pilatesbollen mina bästa vänner.



För 7 veckor sedan föddes vår älskade Stella. Från första stund har vi älskat henne, och för varje dag som går växer kärleken.
För 7 veckor sedan förändrades våra liv, och med ens blev världen en vackrare plats.

Älskade, underbara, vackraste dotter

Bjuder på en bild på Stellas pluffsiga mamma också ;)

BVC-besök

Idag var det dags igen, mätning och vägning som vanligt. Idag är Stella 5 veckor och 3 dagar gammal, helt galet vad fort det går. Stor har hon blivit också, idag vägde hon 4915 gram! Vid nästa besök kommer vi alltså spränga 5 kilos-gränsen, känns bra! 56,2 cm lång och ett hattmått på 38,6 cm nu, så det är inte bara vikten som ökar. ;) (det visste vi ju i och för sig redan - vi har så smått börjat använda storlek 62 nu...)

Eftersom Stella fått en vit beläggning på tungan så frågade jag om den, och det var som jag trodde torsk. Tack och lov så var det tydligen ytterst lite det hon har, men sköterskan penslade ändå på något lila medel. Får se om det hjälper, Stella verkar ju inte medveten om svampen överhuvudtaget - men better safe than sorry.

Nästa gång är det dags för det första läkarbesöket, får hoppas allt ser lika bra ut då som det gjort hittills.

Gladskit

Det här njuter vi av flera gånger varje dag nu, vi har en sån underbart glad och nöjd liten dotter. ♥ Livet är underbart och hon är fantastisk!

För att bli stor och stark måste man träna...

...och det är precis vad Stella har roat sig med.

Ibland tryter tålamodet dock ;)

Hipp, hipp hurra!

Idag är ingen vanlig dag, för det är Stellas 1-månadsdag! ;) En månad redan, helt galet vad tiden går fort!
Självklart har fröken fått presenter, tog en promenad med Isabelle och Liam och då smet vi in en sväng på Lindex. Tre bodys från "ta 3 betala för 2"-stället och så ett par superfina, tunna jeans. Hur gärna jag än vill fortsätta köpa storlek 56 så måste jag nog inse att det bara är att slänga pengarna i sjön. Igår provade vi ett par byxor i 62 - och visst är dom lite stora men redan nu kan fröken ha dem. Stora, fina tjejen! ♥

Allvaret har börjat

Första dagen utan Johan är snart över, och än så länge har det gått över förväntan. Dock brukar ju Stella bli lite kinkig under kvällarna, det brukar sätta igång runt 20 så än ska jag väl inte ropa hej... Eftermiddagen har i alla fall flutit på riktigt bra, Stella har mest ätit och sovit och framför allt varit nöjd då hon varit vaken. ♥

Nu har vi precis börjat göra kväll här hemma, Stella har badat och fått på sig pyjamas. Babysittern är poppis, där sitter hon och spanar runt just nu.
(och bara för att vi börjat förbereda för kvällen, blivit rentvättade och fått ren blöja så bajsar vi såklart ett lass. Blöjbyte igen. På återseende)

Bildbomb

Imorgon blir Stella 4 veckor gammal, var tar tiden vägen?! Det känns som att vi inte riktigt hinner med, hon börjar redan bli stor. Vi försöker vara duktiga med kameran, men ändå känns det som man missar massor.

I pappas gamla pyjamas

Bada är väldigt poppis här hemma

Provsitter babysittern

Stilstudie i sömn

Tjejmys

Det är precis vad jag och Stella ska ha under eftermiddagen. Johan ska åka till Hallstahammar och fixa nya sommardäck, så då passar jag och lilltösen på att att ta en promenad ner till stan. Shopping står på schemat, behöver några tunnare byxor och nån kortärmad body.
Blir första gången jag tar mig ut helt ensam, lika bra att tjuvstarta lite nu innan Johan ska börja jobba ;)

Äntligen u.a!

Besöket på hörcentralen gick alldeles utmärkt, nu fick de snabbt fina resultat från båda öronen. Stella är med andra ord äntligen helt utan anmärkning och det känns så himla underbart. ♥

När vi ändå var i Västerås så passade vi på att kila in på Babyproffsen och blev en babysitter rikare. Stella vill ju väldigt gärna vara med överallt och när Johan börjar jobba på måndag kan jag ju ibland behöva båda mina händer och det är ju inte alltid sjalen funkar. Får se hur poppis den blir, provsitten gick i alla fall bra. :)

Det första leendet?

Igår kom det nog - de allra första leendena! ♥ Johan lipade åt Stella, och tre gånger i rad svarade hon med att fira av ett leende. Älskade lillstumpan! Ärligt talat så var vi lite osäkra på om det verkligen var svarsleenden, men då hon tredje gången i rad log stort och dessutom hela tiden var oerhört med med blicken så slutade vi tvivla. Klart hon log! :)

Idag ska vi ta oss iväg till Västerås, känns som att vi inte gör mycket annat än åker dit just nu. Idag är det hörselcentralen som ska få sig ett besök, tyvärr fick vi ju oklara resultat på OAE-screeningen så nu är det alltså dags igen. Förhoppningsvis så ser allt bra ut idag, men gör det inte det så är det inte hela världen. Vi vet att vänster öra reagerade normalt, så med andra ord hör hon i alla fall på ett öra. Idag finns det dessutom så himla mycket hjälpmedel för hörselskadade, och med tanke på vad som skulle kunnat gå galet så känns en hörselnedsättning eller liknande som en piss i havet!

Ingen återträff trots allt

Det blev precis som jag trodde - det var bara jag och Isabelle som dök upp på föräldragruppens återträff. Pratade med Anna om hur vi hade det hemma osv, men det blev ett kort besök ändå.
Eftersom jag var hemma strax innan 14 igen så passade vi på att åka iväg till Arboga en sväng tillsammans med Stellas farmor. Lidl, Coop och Ö&B avklarades och när vi kom tillbaka till Virsta så mumsade vi på tunnbrödsmackor och drack kaffe. Mycket trevlig onsdag alltså!

Just nu har jag fått egentid - Stella och Johan är i sovrummet och lyssnar på Snabba Cash. Helt galet skönt att bara få vara en stund, och veta att Johan har allt ansvar. Att bara få sitta här vid datorn helt ostört är underbart, och alla de här små stunderna då jag får vara ensam är ovärdeliga. De gör mig helt klart till en galet bra mamma. ;)

Återträff med föräldragruppen

Yes, idag är det dags för återträff. Om nu någon dyker upp, senaste träffen var det bara jag och Johan samt Håkan och Issa som tog oss dit, så jag har inga större förväntningar direkt. Hoppas dock att någon kommer, är ju alltid kul att fika lite och såklart höra hur det går för andra med barn i samma ålder...
Vi får helt enkelt se hur eftermiddagen blir!

Ingen brist på sömn här inte

Idag kan jag inte vara annat än utvilad - hann få en powernap under eftermiddagen igår och dessutom så har Stella sovit som en ängel hela natten. Somnade för natten runt 22 och vaknade för mat 3 och 7. Fick väcka sömntutan 10.30 idag, känns helt galet. Just nu ligger hon i soffan och spanar runt, är så himla härligt att hon äntligen är nöjd under vakenperioderna. Tror att nappen har en stor roll i det hela, innan har hon helt enkelt inte varit nöjd för att sugbehovet inte varit tillgodosett.

Igår var vi till BVC och hann även med en rejäl promenad. Stella växer precis som hon ska, +210 gram på 6 dagar. Igår, 3 veckor gammal vägde hon 4470 gram och var 54,5 cm lång. Amningen fungerar äntligen riktigt bra, Heracillin-kuren var nog precis vad jag behövde. Såren finns fortfarande kvar men ser jättefina ut och nu när vi börjar få koll på hur det egentligen ska gå till så kommer det ju knappast bli värre. Ska nog våga mig på att testa liggamma någon dag också, vore himla skönt om vi kunde få det att fungera också - om inte annat under nätterna.

Idag ska vi ta en sväng förbi mitt jobb och säga hej, är ju på tiden nu när Stella är 3 veckor gammal. Blir även en promenad ner till Cheapy och Willys, vi ska lägga nytt golv i hallen och måste ju bestämma oss för vilket vi vill ha. :) Inte lika fint väder idag dock, men det gör inget. Så länge det inte regnar så är det bara skönt att komma ut en sväng.

Älskade unge

För varje dag som går så växer kärleken, hur det nu kan vara möjligt att älska någon så mycket... Att få barn är verkligen som alla säger - det största i livet.

Sjalbarn

Trikåsjalen kan vara Guds gåva till småbarnsföräldrar. ♥ Så himla smidigt att stoppa ner Stella och vips så har jag två fria händer! Har hunnit med en hel del nu under förmiddagen medan hon sovit gott på min mage. Plockat i köket, städat toaletten, plockat och dammat, bäddat rent, sorterat papper och vikt tvätt. Jag anar att sjalen kommer bli min bästa vän när Johan börjar jobba igen, och jag är så sjukt glad att vi har den hemma. Den gör livet lite lättare om inte annat.

Bebisbubbla...

...befinner vi oss i just nu, och det är rätt underbart. Amningen har kommit på rätt köl igen och vi har verkligen världens snällaste unge. ♥ Lite gråt under kvällarna, men under större delen av dagen är hon så underbart nöjd och glad. Sover som en stock under nätterna gör hon med.

Just precis nu sitter Stella i Johans knä och spanar runt, hon börjar bli allt mer med nu - fokuserar och följer med blicken. Snart 3 veckor gammal, tiden går galet fort. Längtar efter det första svarsleendet, men det får vi nog vänta på ett tag till.

Idag ska vi ta oss ner på stan för att titta på finaste faster Julia som ska iväg på bal, får hoppas att vädret ordnar upp sig för det här grårusket känns inte alls kul. Regnar det ska dom dessutom vara inne i KMV-lokalen och dit vill vi inte släpa Stella, blir alldeles för mycket folk på liten yta. Även om risken för RS-virus är liten nu så känns det ändå dumt att chansa, vill ju verkligen inte ha en sjuk bebbe här hemma.

Otillräcklig...

...och värdelös känner jag mig just nu. Amningen har brakat käpprätt åt helvete, det var inte såhär jag trodde att det skulle vara.
Amningsmottagningen klockan 13, får se vad som händer efter det. Det enda jag vet är att jag inte kan ha det såhär en enda dag till, då dör jag.

Fullt hus

Den här torsdagen har till största delen bestått av besök. Har haft folk här i princip konstant sen strax efter 10, är lite lagom trött i huvudet. Tack och lov så har besöket mestadels bestått av Julia, och det kan ju knappast ses som jobbigt utan bara trevligt och mysigt.
Utöver henne så har Jocke, Camilla och deras lill-Julia varit här en sväng och för en stund sedan var Stellas farmor upp och sa hej.

Dagarna bara flyter på här just nu, Stella är helt galet snäll. Äter och sover, gnäller lite nån gång ibland bara. Sover som en stock om nätterna gör hon med. Vi är verkligen bortskämda just nu, så vi njuter för fulla muggar.

Första BVC-besöket

Idag träffade vi vår BVC-"tant" för första gången. Tant känns dock lite fel, för det var verkligen ingen gammal tant som kom hem till oss. Snarare än relativt ung och oerhört trevlig tjej som vi klickade direkt med.
Pratade om hur vi haft det hittills, hur det funkar här hemma och allt runt Stella. Ställde miljarder frågor kändes det som och fick hjälp att få till läget vid bröstet. Underbart - nu är det bara de första tagen som känns. ♥

Förutom allt prat och information så vägdes Stella. Det är ett riktigt matvrak vi fått - hon väger redan 4140 gram! +190 gram på en vecka, så mat finns det allt. Eftersom hon ökat så pass bra i vikt så får vi nu testa att låta henne sova under nätterna och själv bestämma när hon vill äta. Hittills har jag väckt henne för mat, men fram till nästa vecka ska vi alltså låta henne styra och se om hon fortsätter öka lika fint i vikt. Förhoppningsvis gör hon det, men måste vi börja väcka henne igen är inte det hela världen - än så länge har hon sovit bra ändå.
Känns som att vi haft världens tur som fått ett sånt underbart barn som Stella. Nöjd för det mesta, äter som hon ska och sover gott om nätterna. Känns som att ett bakslag är att vänta, men fram till dess njuter vi.

Dagen då Stella kom till världen

Nu har lillskruttan hunnit bli en vecka gammal, och vi kan inte föreställa oss ett liv utan henne. En vecka har gått sedan allt det här hände...

Måndagen den 26 april 2010
Vaknar strax efter kl. 2 av vad jag automatiskt tar för en jävlig förvärk - går upp och tar en alvedon och försöker lägga mig igen. Men värken ger inte med sig, den kommer med 5 minuters mellanrum och sakta börjar jag förstå att det nog verkligen är på riktigt.
Äter frukost och jobbar på med andningen här hemma, ringer förlossningen vid 4 och redan då är vi välkomna in om vi kände för det. Dock kände jag inget behov av det, klarade mig utmärkt med att andas och att vagga med höfterna.

Väcker till slut Johan runt 5, så att han ska hinna vakna till liv och äta lite frukost han med. Vi tar en dusch och han masserar mitt ryggslut under värkarna, rena himmelriket! Äter frukost nummer två efter det, och nu börjar det bli lite mer tryck i värkarna, 3-4 minuters intervaller. Ringer förlossningen igen och förvarnar om att vi snart är på gång in. Bilresan in till Västerås var ingen höjdare, att sitta stilla under värkarna var inget jag föredrog kan jag säga trots att vetekudden var med.

Kommer in till förlossningen runt halv 8, får ligga med CTG en stund och blir även undersökt. 4 cm öppen - vi skulle få stanna! Dock så avtog värkarna något när jag låg där, så vi blev ivägskickade på en liten promenad. Promenerade i det underbara vårvädret och fikade lite på serveringen, åter igen ingen höjdare att sitta still. Vid varje värk fick jag resa mig, och ganska snart så bestämde vi oss för att ta oss tillbaka till förlossningen. Tror att klockan är närmare 10 när vi är tillbaka och blir visade till vårt förlossningsrum. Pratar lite smärtlindring med barnmorskan, och bestämmer att jag än så länge klarar mig bra med rörelse och andning så jag får ett gåbord som jag kan hänga på. När klockan närmar sig 11 ber jag om lustgas, blir snabbt en mycket bra vän.

Lustgas, vetekudden och gåbordet fungerar riktigt bra, men trots det vill jag ändå testa att bada - mest för att jag är en badkarsjunkie. Ligger och plaskar i närmare en timme innan vi tar oss tillbaka till förlossningsrummet. Klockan börjar närma sig 14, och eftersom jag tycker att värkarna känns lite mer i ryggen ber jag om akupunktur. Dock glöms det bort mitt i allt med skiftbyte osv, och det dröjer ett tag innan det väl blir av.
Runt 15 så får jag akupunktur, vet inte om det gjorde så mycket nytta eller om det var Johans massage i kombination med nålarna som hjälpte. Skönt var det i alla fall! Fortsätter jobba på med andningen i lustgasmasken och rörelse, även om det börjar bli jobbigt.

Kl. 16.37 undersöker dom mig - fullt öppen och vattnet går! Skalpelektrod sätts då det visar sig att lilltjejen bajsat i vattnet. Än är det för tidigt att krysta, Stella står högt upp och behöver även rotera innan det är dags. Nu börjar den riktigt jobbiga biten, det trycker på rejält över blygdbenet och hopplösheten smyger sig på. Får en pilatesboll som jag sitter och skumpar på, står vid gåbordet och hänger över ryggstödet på sängen - allt för att hjälpa gravitationen på traven så att säga. Börjar känna krystimpulser, men det är fortfarande alldeles för tidigt.

Vet inte riktigt vad klockan är när vi äntligen påbörjar, vad jag upplever det som, den evighetslånga krystningen. Hänger över sängryggen, ligger på sida och hamnar till slut i gynställning. Har lite svårt att hitta exakt var jag ska pressa på, så BM trycker med sina fingrar för att visa. Enligt Johan blir jag rejält otrevlig här, själv har jag inget minne av det. BM skrattar och säger att hon vet att hon är jävlig, men att det är för min skull.
Här börjar värkarna avta, så de sätter värkstimulerande dropp för att få fart på allt igen.
Med hjälp av Johan och personalens pepp så jobbar jag på, och snart känner jag hur Stellas huvud står och spänner precis vid slidmynningen. Personalen har under hela tiden smort mig med olja, hållit våtvarma handdukar mot underlivet och även sprayat bedövningsspray - allt för att minska risken för att gå sönder som var en av mina stora rädslor.

Kl. 21.26 kommer hon äntligen - vår efterlängtade, älskade Stella! 52 cm och 3950 gram.
Från start till mål tog det ca. 19 timmar, de längsta och smärtsammaste timmarna i mitt liv men med tanke på den underbara individ som kom var det värt allt slit!

Den vackraste stunden i livet var den när du kom

Måndagen den 26 april 2010 är den vackraste dagen i mitt liv. Klockan 21.26 kom hon äntligen, vår efterlängtade lilla Räka. Aldrig har livet varit så underbart som nu. ♥

Plötsligt händer det

Nu åker vi strax till förlossningen, har haft värkar sedan 02 inatt. Håll tummarna!

BF+11

Det blir med största sannolikhet ingen förlossning den här helgen heller. Fy tusan så dåliga vi är på att gissa både jag och Johan!
Har börjat acceptera att det nog blir igångsättning i slutet av nästa vecka eller i början av näst-nästa. Inte mycket annat man kan göra, eller hur?

Gårdagen spenderades mest i soffan, men fick även trevligt fikabesök i form av Jeppe och lill-Wille. ♥ Den här dagen kommer nog spenderas på liknande sätt, jag känner mig dock betydligt mycket piggare idag. Värre för Johan dock, tror han är på gång att bli rejält förkyld eller nåt. Hoppas, hoppas, hoppas att han slipper!

Tar och uppdaterar listan med lite nya gissningar, får se om någon får rätt den här gången. ;)

14 april – BF

15 april – Jag och Johan

18 april – Agnete, Sari

19 april – Sebbe

20 april – Jesper

21 april – Helene

22 april – Nathalie

23 april – Camilla

24-25 april- Jag och Johan
26 april - Jag
27 april - Agnete, Sari

28 april - Mathias, pappa

BF +10

Dagarna fortsätter att rulla förbi utan att något händer, har inte ens några känningar... Under gårdagens shoppingtur hade jag dock ett enormt tryck neråt som gjorde rätt ont, men det försvann såklart efter en stund.
Idag känner jag mig rätt hängig, är trött trots att jag sovit bra och har dessutom lite ont i halsen. Blir lugna aktiviteter idag tror jag, har ingen större lust till att göra något heller. Får dricka te med massa honung och hoppas på att det hjälper, och om solen fortsätter visa sig kanske jag kan pallra mig ut på balkongen och få lite sol på näsan i alla fall.

BF+9

Dagarna bara går och jag känner hur hopplösheten äter upp mig. Ingen lust till att göra något alls längre, vill bara ligga under täcket och invänta överburenhetskontrollen. För en sån blir det, det är jag övertygad om idag.

Solen verkar ha hittat tillbaka i alla fall, men det känns som det kvittar. Kanske tar mig ut en sväng bara för att få tiden att gå och för att det trots allt är skönt med lite värme.
Väldigt deppigt idag ja, får hoppas det lättar under dagen.

Övertidsmage (v. 41+0)

Sista veckobilden på magen - nästa bild som kommer blir den allra sista, förhoppningsvis här hemifrån med värkar. Känns rätt skönt, jag ser slutet nu även om det kan vara lite mer än en vecka kvar.
Nedstämdheten håller fortfarande i sig, och jag misstänker att det kommer fortsätta såhär till dess att det är dags för förlossning.

"Varje dag för er en dag närmare målet, glöm aldrig det."

BM-besök v. 41+0

Värden för v. 41+0
Vikt: +11 kg (tappat 1,5 kg)
Blodtryck: Sa inget annat än att det var bra som vanligt
SF-mått: 38 cm, äntligen står det still!
Hjärtslag/minut: 130-140 ♥
Huvud: Fixerat

Rätt snabbt besök idag, allt såg ut precis som det skulle. Huvudet fixerat igen, SF-måttet står äntligen stilla och hjärtat slog på som det skulle. Fick ingen hinnsvepning, BM ville inte ens känna efter om det börjat hända något. Så så gick det med det...

Har inget hänt innan tisdag så ska vi i alla fall ringa förlossningen och boka tid för ett övertidsbesök. Hoppas såklart att vi slipper det, men jag skulle inte bli ett dugg förvånad om vi både får ringa och besöka förlossningen för en bedömning. BM peppade mig dock och sa att jag måste våga tala om hur jag mår om vi får komma in på kontroll - hon verkade ta rätt allvarligt ändå på att jag mår som jag mår nu. Men med min bakgrund så kanske det inte är så konstigt, och jag är tacksam för det.
Nu håller vi tummarna för att Räkan kommer av sig själv på naturlig väg så snart som möjligt!

BF +8

Ännu en dag då.. Känner mig inte alls peppad eller motiverad till något alls idag, har drömt jobbiga drömmar och vaknade ledsen och den känslan vill inte ge med sig alls.
Uppgiven beskriver nog mina känslor rätt bra idag. BM-besök på eftermiddagen, vanligtvis har vi sett fram emot dem men inte den här gången. Vi skulle ju inte ens behöva använda det här besöket trodde vi. Ska bli skönt att få gnälla av sig lite dock till nån annan än stackars Johan, ska även försöka be om en hinnsvepning eller nåt.. Om jag vågar alltså.

Nej, idag är verkligen ingen bra dag. Dessutom snöar det ute, ännu mer deprimerande...

BF +7

En vecka över tiden idag då. Fullt normalt för en förstföderska om man ska tro alla som hänvisar till statistik osv. Likt förbannat har jag väldigt svårt att tro det, då varenda människa runt mig just nu föder barn innan eller i direkt anslutning till BF. Endast en tjej har gått över tiden, tror det blev 11 dagar för hennes del. (och så en tjej på Buke också, så helt ensam är jag ju inte...) Så den där statistiken tror jag inte ett dugg på, folk säger säkert bara så för att få oss övertidare att må lite bättre. Ha - som om det skulle hjälpa!

Här är en liten lista på gissningar om när Räkan ska behaga titta ut. Den enda som känns rätt realistisk är väl Mathias gissning, men såklart hoppas vi att han har fel och att Räkan kommer innan det. Men det skulle ju inte direkt förvåna mig om Räkan fortfarande är kvar i magen till sista april....

14 april – BF

15 april – Jag och Johan

18 april – Agnete, Sari

19 april – Sebbe

20 april – Jesper

21 april – Helene

22 april – Nathalie

23 april – Camilla

24-25 april – Jag och Johan

28 april - Mathias

När tror du att Räkan behagar titta ut?

BF +6

Ingen bebis än nej. Grymt trött på att vara gravid nu, nu vill jag inte mer. Kom uuuuuuuuuuuut!!!
(har i alla fall fått sova inatt, nån tröst mitt i all hopplöshet haha)

BF +5

Fortfarande ingen bebis, inte nåt på gång heller trots en sjukt jobbig natt. Har haft ont i hela bäckenet, med smärta som strålat upp i ryggen och ner i låren. Därtill molvärk i nedre delen av magen och ljumskarna, och så några förvärkar med rejält tryck neråt på det. Men ingen bebis på gång inte! Lyckades i alla fall sova några timmar med hjälp av Alvedon, och känner mig trots allt rätt pigg ändå. Ska ta en dusch snart och det kommer nog göra saker ännu bättre.

Gårdagens aktiviteter var mycket trevliga, och idag ska jag passa på att ta en promenad ner till Bürgers och sen möta upp Johan för att hålla honom sällskap medans vår bil är på service. Solsken ute idag ju, härligt!

BF +4

Ett litet livstecken bara, här fortsätter dagarna på samma sätt som innan. Ingen bebis på gång alltså, inte ens någon föraning.

Fick i alla fall gosa med en liten nyfödd igår, vännernas 3 dagar gamla underverk. ♥ Längtar än mer nu, men vår kommer när vi minst anar det.
Idag har solen återvänt i alla fall, ska nog ta en liten promenad och så ska vi ner till museet och kika på Kiss-utställningen, och såklart hälsa på Johans syster som jobbar där. Skönt med lite aktiviteter inplanerat, blir lite lättare att genomlida dagarna då ;)

BF +3

Att vakna innan Johan, gå upp och bara sitta en stund alldeles ensam är rätt skönt. Bara njuta av att det är lördag och att jag har en hel dag framför mig. Sovit som en prinsessa större delen av natten, precis som vanligt.
Hur gärna jag än vill njuta och tycka att det här är perfekt - så tycker jag ändå att det fattas något. Ett litet pyre som ropar på uppmärksamhet, sömnlösa nätter och fulla bajsblöjor. Precis det längtar jag efter. Jag längtar efter att få känna smärtan från värkar, känna att nu jäklar händer det.

Kanske händer det idag, kanske inte. Förmodligen inte skulle nog jag säga. Men dagen har just börjat och vem vet, jag kan ju ha fel. Det händer ju inte ofta, men nån gång ska det väl ske. ;)

BF +2

Andra dagen på övertid då.. Gårdagen gick rätt bra ändå, har bestämt mig för att helt släppa alla tankar på vad som komma skall. Förr eller senare är det dags, och fram till dess tänker jag bara göra saker jag vill, när jag vill. Blir säkert svårt senare, så det gäller att passa på.

Härligt med fredag i alla fall, det betyder att Johan jobbar kortpass och sen är ledig. ♥ Skönt att få lite sällskap igen, får se vad vi sysselsätter oss med. Hoppas på bra väder, då kanske vi tar en promenad eller nåt. Måste i alla fall göra nånting, att bara sitta på arslet i soffan är liksom standard för mig just nu. ;)
Under dagen idag ska jag i alla fall göra rent alla dörrfoder och torka golven, och om solen håller sig kvar tänker jag bänka mig på balkongen med en bok och en kopp kaffe. (kanske sliter fram en bullpåse också, jag är sjukt sugen!)

BF +1

Övertid då.... Ska jag vara helt ärlig så känner jag mig besviken, och det är så dumt. Det är ändå plus/minus två veckor som gäller, men ändå är man helt inställd på BF-datumet.
Nu ger jag i alla fall upp, nu struntar jag i att leta tecken och att vänta. Räkan kommer sen, och fram till dess får jag väl hitta på nåt annat.
BM-besök om en vecka, har hen inte kommit då bryter jag nog ihop och ber om en hinnsvepning.

Grät en skvätt under kvällen igår, dels för att jag kände mig så lurad - men framför allt för att vännerna fått en perfekt liten son tidigare under dagen. ♥ Jag är så himla glad för deras skull, men samtidigt så finns avundsjukan där. Jag vill också! Men men, det kommer. BF+1 föddes han på, så om vi följer samma mönster som jag och vännen gjort under hela graviditeten kommer vår idag. Önsketänkande, javisst.

Kom ut nu!!!

Magen i v. 40

Magen i v. 40 (39+6)

Magen itself på självaste BF, var ju ett tag sedan jag visade nån bild. Bristningen har vuxit något, men det skiter jag i - bara bebis behagar komma ut nångång nu!
Stor kula som inte sjunkit nämnvärt, kanske gör den inte det heller.

Vräkningsorder

Bäste bebis,

Härmed varslar jag, i egenskap av hyresvärd, Dig om vräkning.

Vräkningen kommer äga rum snarast, dock senast inom 2 veckor. Till grund för vräkningen föreligger totalt ointresse från Din sida att följa sedan tidigare överenskommen hyresperiod med slutdatum 100414 (se bilaga 1, UL rapport).

För att underlätta för alla berörda parter ber jag Dig att flytta ut självmant.

Med vänlig hälsning

Hyresvärden Mamma

_______________________________________________________

Nu tar vi till alla medel, och en liten gullig vräkningsorder kan ju inte skada.

BF, och ingen bebis...

Stora dagen D är här, och ingen bebis i sikte alls. Känner mig nästan lite lurad - här har vi väntat på det här datumet sedan november, och så händer ingenting! Visserligen har ju dagen just börjat, men jag anar att det inte spelar någon roll. Det kommer inte bli någon födelsedag idag helt enkelt. Förmodligen inte imorgon heller, men kanske till helgen eller nästa vecka (om vi har tur).

Besvikelsen till trots får jag helt enkelt försöka fördriva den här dagen också. Ska nog slita fram dammsugaren, och sen njuta en stund av solen. Och såklart hoppas på att det ändå händer nånting!

BF -1

1 dag kvar, och jag tror inte Räkan är det minsta medveten om det. Hen har det alldeles för bra där inne helt enkelt, även om det kanske är lite trångt.
Överallt hör man och läser man om att barnet blir lugnare i magen innan förlossningen, så jag har nog en evighet kvar... Varje kväll runt 20.30 sätter hen igång och har världens workout, magen står åt alla håll och kanter och jag får ont. Det där med att samla energi verkar inte vår bebbe veta vad det är!

Fönstertvätt satte ju uppenbarligen inte igång nånting, så idag ska jag ta tag i projekt städning. Skrubba skåpluckor och annat skoj, och när jag är klar tänker jag precis som igår sätta mig på balkongen med en bok och lite ananas. Antagligen hjälper inte städning heller, men jag fördriver ju tiden i alla fall.

BF -2

Balkongen har nyplanterade blommor och vartenda fönster i lägenheten är nytvättat, men inte fan har vi fått någon bebis. Inte ens en förvärk - min kropp är jäkligt snål måste jag säga.
Får panikångest när jag inser att det verkligen kan vara 3 veckor kvar innan vi får träffa Räkan, hur tusan orkar man? Jag är så fruktansvärt trött på att vara gravid nu, jag vill ha tillbaka min kropp! Kunna böja mig ner utan att magen är i vägen och gör ont, kunna krama Johan utan problem, slippa halsbränna och onda händer, få shoppa fina sommarklänningar... Men framför allt vill jag få se vem som vuxit i min mage i 9 månader, vem jag sedan augusti älskat villkorslöst och vem jag kommer gå genom eld och vatten för.

Jag vet att 3 veckor är en kort tid, men idag känns det som en omänskligt lång tid. Dag för dag nu, ibland kanske timme för timme. Förr eller senare är det ju dags, för jag kommer knappast platsa i Guinness Rekordbok som världens första kvinna som är evigt gravid. Är ju en liten tröst i alla fall.

Älskade barn, snälla kom ut nu! Mamma och pappa längtar efter dig. ♥

BF -3

Fortfarande lugna gatan, här händer verkligen ingenting! Ikea-besök igår, men inte heller det hjälpte. Fick lite molvärk i nedre delen av magen och ryggen bara, men det gav ju såklart med sig...
Trodde även att jag läckte fostervatten igår, men det var ju bara falsklarm det med. Kommer visserligen idag med, men tippar på vattniga flytningar och inget annat.
Enda som hänt de senaste dagarna är att Räkan blivit en riktig vilding under kvällarna. Hen har levt rövare så att det gjort riktigt ont, magen har buktat ut åt alla håll och kanter. Försöker förklara att det är mycket bättre att komma ut så hen kan sträcka på benen ordentligt, men jag verkar tala för döva öron. ;)

Idag är det ju i alla fall toppenväder, så ska passa på att plantera lite penséer ute på balkongen och så ta en promenad. Kan ju sätta igång nåt, om man har tur.
Idag är vi även inom de berömda +-3 dagar från BF, de allra flesta här i Västmanland föder ju tydligen då. Får se om jag också platsar i den kategorin, men det tror jag knappast. Jag är väl dömd till att vara evigt gravid haha ;)

BF -5

Efter en rätt jobbig kväll och natt så är det lugna gatan igen. Anar att Räkan är på väg ner i bäckenet igen, har haft riktigt ont i blygdbenet och ut i ljumskarna. Har även haft som en svidande, stickande känsla i vad jag antar är livmodertappen men även den har gett med sig.

Imorgon, 10 april - fyller tydligen flest svenskar år. Sveriges vanligaste födelsedag! Får se om vår lillfis också bestämmer sig för att fylla år då, men det tror jag inte. Har sjukt svårt att tro att det kommer bli någon förlossning alls, även fast det är så nära nu så känns det så avlägset. Inte en enda föraning, men enligt BM så är det tydligen riktigt vanligt att det bara smäller till för en förstföderska. Jag hoppas hon har rätt.

BM-besök v. 39+0

Värden för v. 39+0
Vikt: +12,5 kg
Blodtryck: 130/60
SF-mått: 38 cm (skutt uppåt igen...)
Hjärtslag/minut: 145 ♥
Huvud: Ruckbart

Har alltså en riktig busbebbe i magen som gått från fixerad till ruckbar. Som tur var så sa BM att det inte spelade någon som helst roll, huvudet ligger där det ska i alla fall. Magen har vuxit rejält också, så börjar ana att det är en stor krabat där inne. Förhoppningsvis kommer hen snart så det inte bli en monsterbebis. Enligt den senaste statistiken så föder de allra flesta kvinnor i Västmanland i närheten av BF, plus/minus ca. 3 dagar - så förhoppningsvis faller jag inom normen jag med.
Nästa besök bokat till 22 april, v. 41+0 då. Förhoppningsvis slipper vi det dock, men man vet ju aldrig som sagt.

Vecka 40

Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.
Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.

_________________________________________________________

Egna tankar

Ingen förlossning i sikte... Tror lite mer av slemproppen släppt, men det kan lika gärna vara knasiga flytningar. Nu är jag rejält trött på att vara gravid, jag vill ha ut Räkan!!! Har sovit rätt oroligt under natten, har vaknat ofta och haft ont i magen. Har inte känts som förvärkar dock, utan mer som en trött, svidande smärta i hela magen. Har gett med sig lite nu, men nu är jag istället sjukt rastlös i kroppen. Känns som det blir en rätt pissig dag idag.
Snart dags för BM-besök, förhoppningsvis det sista.. (Hahahaha, troligt! Lär gå över tiden och får åka till Västerås för koll varje dag...) Får med mig syster idag efter som Johan jobbar, alltid trevligt med sällskap.

Slemmigt

Det är bra att vara uttråkad, för då tar man en promenad ner på stan med syster, lunchar och lyssnar på massa skvaller. Dessutom så kan tristess visst få slemproppen att börja släppa! Jag tror i alla fall det var en bit av den jag såg i toaletten för en stund sedan.. ;)
Får se om det kommer nåt mer under dagen och om förvärkarna fortsätter, både jag och Johan hoppas stenhårt på det. Har i alla fall en känsla av att något är på gång, får se om den stämmer. Håll tummarna! ;)

Så uttråkad

Vi har inte ens passerat BF, och jag börjar redan bli tokig på den här väntan... Varje dag känns evighetslång nu, allt jag försöker sysselsätta mig med tröttnar jag på eller blir klar med alldeles för tidigt. Varje gång jag får en sammandragning hoppas jag på att det ska kännas, eller i alla fall göra lite ont - men allt som kommer är lite lätt mensvärk, möjligtvis lite tryck nedåt. Ge mig värkar för guds skull!

Jag får helt enkelt bita ihop, försöka sysselsätta mig och inse att den här väntan kommer fortsätta bra många dagar till. Ska försöka göra balkongen vårfin idag, imorgon ska jag och syster hälsa på mormor och på torsdag är det dags för ett BM-besök. Lite aktiviteter inplanerat i alla fall, men det kommer ju knappast hålla mig sysselsatt hela dagarna. ;)
Att vara höggravid och bara vänta på att förlossningen ska dra igång är banne mig det tråkigaste jag varit med om!

Ensiffrigt!

Äntligen ensiffrigt, nu är det bara 9 dagar kvar till BF! Dock hoppas jag stenhårt på att Räkan kommer den här veckan, har under hela graviditeten sagt att antingen så kommer hen runt den 7e som vi hade som första datum, eller så går jag över tiden. Så nu får vi se vad som händer, har sedan igår kväll lite molande mensvärk - inatt tog jag en Alvedon för att kunna sova. Ska sätta igång med projekt städning och se om det hjälper, om inte annat så får vi i alla fall rent och fint hemma. ;)

Äntligen!

Just precis nu sitter min älskade syster på tåget, på väg hem från Stockholm! ♥ En hel vecka ska hon spendera här hemma i Köping, och jag bara njuter. Som jag saknat henne, det är helt otroligt.
Så fort Johan slutat ska vi bege oss hem till pappa för att fika, fira syster i efterskott och bara ha det bra.

Det är inte bara min syster som är hemma igen - Johans lillasyster är äntligen tillbaka i Sverige! Vore perfekt att föda barn nu, när bådas familjer är samlade. ;) En påskbebis vore inte fel, det perfekta påskägget enligt mig. Får se om något händer under helgen, jag håller i alla fall tummarna. Kanske kan en påskmiddag på landet med hela Johans familj kicka igång nåt, om inte annat kan jag trycka i mig så mycket mat att Räkan inte längre får plats. Fy så hemsk jag är! ;)

Vecka 39

Kroppen: Bestäm dig för att du är klar att föda ditt barn! Nu är du klar med förberedelser och du är redo. Känslomässigt känner man ofta blandade känslor, man är otålig samtidigt som man kan känna rampfeber.
Livmodertappen har i regel börjat mogna och mjukats upp för att underlätta förlossningsarbetet, i vissa fall försvinner den helt. Slemproppen kan lossna, men det är ingen garanti att förlossningen är på gång. Om den lossnar i tidigt skede kan den till och med återbildas. Slemproppen bildas i vecka fyra för att skydda ingången till livmoderhalsen. Den kan vara alltifrån genomskinlig i en geléaktig konsistens till brun-, röd- eller grönfärgad. Den kan även komma ut i små omgångar och vissa märker inte ens av den.
Barnet: Det duniga hår som hittills täckt barnets hud försvinner och hudens rynkor är utslätade. Barnets avföring "mekonium" som samlats i tarmarna består av en blandning av lanugohår, gallpigment, utsöndringar från matsmältningssystemet och celler från tarmväggen. Barnet förbereder sig att födas genom att samla på sig extra mycket energi för att klara sig under förlossningen och de första levnadsdygnen innan mjölkproduktionen kommit igång.

______________________________________________________

Egna tankar

38 fulla veckor, 13 dagar till beräknad förlossning. Jag är mer än redo för att föda barn - jag är så redo man bara kan bli tror jag, totalt peppad och förväntansfull på vad som ligger framför oss. Inga känningar alls, lite molande mensvärk ibland bara. Sammandragningar som kommer och går, de flesta känner jag inte ens längre. Ingen slempropp i sikte. Jag hör ju själv hur det låter - här kommer det inte komma någon bebis på bra många dagar. Men nu är det i alla fall april - månaden då vårt efterlängtade barn förhoppningsvis föds! ♥